Om Lina

Jag har en syster som heter Lina. Idag blir hon nitton år. NITTON år. Jag kan inte fatta hur det har gått till. Hon var ju nyss fyra. När Lina föddes var jag en femtonåring som helst bara tänkte på mig själv. Jag minns att jag såg framemot att bli syster men jag tror att jag tyvärr inte att jag var närvarande speciellt ofta och jag flyttade hemifrån när hon var bara ett år. Jag har ganska få minnen av henne från när hon var riktigt liten, men det jag minns är att hon ropade "icaa, icaa" nere i trappan, hon ville att jag skulle komma ner från mitt rum. Jag kan tänka mig att hon ville umgås mer med mig än vad jag ville med henne, ungefär så som det är med ettåringen och tonåringen här idag.

Jag var ganska lite hemma under de följande åren, tror jag "hittade hem" på riktigt när jag började vänta Elin då jag var aderton år. Jag hann fylla nitton innan Elin kom till världen och då var Lina en stolt (och lite avundsjuk) moster på fyra år. Vid den här tiden var Lina mycket rolig och mycket lillgammal. Många skratt har hon bjudit på. Hon spelade gärna teater, härmade gamla människor och så vidare. Jag och Lina är i mångt och mycket raka motsatser även om vi har en hel del likheter. Till skillnad från mig är Lina lugn och trygg (ja det utstrålar hon iallafall), när jag ropar på mamma för minsta lilla läkarbesök så är Lina mera som att "jag går själv". Jag har varit rädd för ålderdomshem och ogillat att besöka äldre människor, medan Lina har stegat in och hälsat på åldringar hur lätt som helst. När hennes farmor (tror jag det var) låg på bäddavdelningen blev Lina vän med alla som var där. Min morfar som aldrig har varit sådär jätteengagerad i sina barnbarn tog Lina till sitt hjärta och de utvecklade en speciell kontakt. Efter att min mormor dog hade morfar några flickvänner som han introducerade vid juletider och när alla andra var avståndstagande och lite svåra så stegade Lina rakt in i flickvännens famn. Gullungen.

Under alla de här åren är det väl mest Elin och Lina som haft en såkallad syskonrelation. Jag har varit storesystern som mera känts kanske som en moster?! Jag vet inte riktigt hur Lina upplevde mig under hennes barnaår. Jag vet bara att jag alltid kände ett behov av att beskydda henne. Under barnaåren sov hon rätt mycket hos oss och Elin var rätt mycket där.

Det var väl kanske ifjol någongång som jag insåg att hey, min syster blir stor och det var nog där kring adertonårsåldern (kanske lite före och allt) som vi började utveckla en annan sorts relation, en mera "vuxen" sådan. Jag fick bara acceptera att liten hade blivit stor och jag blivit mycket äldre, haha. I dagens läge är hon en viktig vän. En som jag kan berätta allt för och som lyssnar och stöttar. Hon är också en underbar moster och en älskad gudmor till Elliot. Ställer alltid upp!!! Hon är den som aldrig säger nej när man frågar om hon kan sitta barnvakt (ja hon säger ju nej om hon är i tjottaheiti förstås) men har hon passligt så ställer hon alltid upp och hon har räddat oss många gånger när det kört ihop sig med jobb och dylikt.

Min syster kommer att bli en stor tillgång till den arbetsplats hon kommer till tror jag. Hon blir närvårdare med barn och unga som inriktning och det tror jag passar henne som handen i handsken. Även om jag tror att åldringsvård hade passat henne lika fint, tror att alla åldringar skulle älska att bli omhändertagna av Lina. En lugn och rolig syster, det är vad hon är. Älskar dig syrran! Grattis på din födelsedag, i helgen firar vi! PUSS <3